Sök Menu

Stamcellsdonatorn Jaakko skulle donera igen när som helst

Hos Jaakko Paalanen, 27, väcktes en vilja att hjälpa då han i en tidning läste om en mamma som redan länge väntat på en lämplig stamcellstransplantation till sitt sjuka barn. Jaakko fortsatte läsa berättelser om cancerpatienter på internet, och beslutet att gå med i Stamcellsregistret var sist och slutligen inte svårt alls.


 

Diplomingenjören Jaakko Paalanen, 27, kommer ihåg stunden då han insåg att det är ett privilegium att vara ung och frisk.  Cancersjukdomar hade inte berört honom eller hans närmaste krets alls, och livet var också annars bra.  Studierna i informationsledning vid tekniska högskolan var slutförda och Jaakko hade ett intressant jobb i ett programvaruföretag.

I armén donerade han blod och hörde i förbigående om Stamcellsregistret, men i det skedet väckte saken inte desto mera känslor hos honom.  För ungefär tre år sedan läste Jaakko en tidningsartikel där en mamma berättade om sin familjs tragiska situation. Familjen hade väntat länge på en lämplig stamcellsdonator som kunde rädda deras allvarligt sjuka dotter.

- Det fick mig att stanna upp.  Då jag sedan tittade mig lite i spegeln och funderade kom jag inte på en enda anledning till att inte gå med i registret, då jag är fullt frisk, berättar Jaakko.
Jaakko fortsatte att läsa om cancerpatienter på internet och blev säker på att det här skulle bli hans sätt att hjälpa.

 

En kallelse kom nästan genast

Jaakko säger att han av någon anledning anade att han kommer att bli inkallad för att donera - och dessutom snabbt.  Detta trots att några bekanta som redan varit med i Stamcellsregistret en längre tid hade sagt att det är rätt osannolikt att man ens får donera.

Hans föraning visade sig stämma.  En tatuering som han nyligen låtit göra blev dock ett hinder den första gången.

- Då jag varit i registret i kanske två månader blev jag kontaktad och fick höra att jag ser ut att passa en patient.  Jag hade dock tagit en tatuering nyligen så jag kunde inte fortsätta då.   Nog grämde det ju lite, men å andra sidan, regler är regler och jag förstår helt och hållet att det blir en karantän i det här fallet, då det är en säkerhetsfråga.

Ett halvår senare ville Stamcellsregistret ha Jaakkos celler igen.

- Den gången fick jag fortsätta med saken och kom till en grundlig hälsokontroll och jag var jätteivrig över att äntligen få vara med! minns Jaakko.

 

Nyfiken inställning till insamling av stamceller

Det gick cirka ett halvår från den första kontakten till själva dagen då stamcellerna insamlades.  Däremellan gick det åt en förmiddag till en hälsogranskning och arbetsgivaren stödde gärna Jaakkos goda gärning.

- Jag granskades nog från topp till tå och blodprover togs säkert 25 rör men jag fick ju samtidigt en checkning av min egen hälsa, säger Jaakko.

Stamcellsregistret ersätter donatorn för förlorad arbetsinkomst under sjukdagar samt eventuella resekostnader och andra kostnader.

- Allt var bra organiserat och på sjukhuset kände jag mig väldigt respekterad - då läkarna och skötarna hörde varför jag undersöktes sa alla att det är en jättebra sak och alla var glada.  Då gick det riktigt upp för mig att det jag gör är viktigt.

Ett par dagar före donationen fick Jaakko höra att hans vän hade cancer.

- Det var ett ganska otroligt sammanträffande att det hände just då, ingen i min närmaste krets hade ju tidigare haft cancer.  Min vän är till all lycka frisk i dag.

 

Handen utsträckt i sex timmar

Stamceller insamlas i dag oftast från blodomloppet, det vill säga på ungefär samma sätt som när man donerar blod.  Donatorn är vaken och kopplad till en apparat som filtrerar stamceller från blodet och sedan returnerar resten av blodet -  om och om igen. Numera görs bara cirka var fjärde insamling från benmärgen under narkos.

- Jag hade ingen skillnad på insamlingssätt och injektionerna med tillväxtfaktor som man är tvungen att injicera för insamlingen från blodet under de fyra föregående dagarna orsakade inga smärtor eller andra symptom.  Jag levde som vanligt, men jag iddes nu inte gå till gymmet och anstränga mig de dagarna, minns Jaakko.

Som diplomingenjör var Jaakko intresserad särskilt av teknologin i processen, då man samlade in stamcellerna.  Han hade också ett bra tillfälle att kolla in den surrande filteranordningen under de sex timmarna som donationen pågick.  Händerna skulle hållas stilla, så han kunde inte knappa på sin mobil eller surfplatta.

- Snabbt gick tiden ändå.  Läkarna och skötarna gjorde förberedelser och kom regelbundet och kontrollerade läget - det var närmast en intresserad stämning i luften. Då insamlingen var över kändes kroppen lite stel i kanske en timme då jag varit i samma ställning länge men annars kändes allt som normalt då jag lämnade sjukhuset.  Man kan säga att processen löpte bra och jag övertygades om att den är trygg för både donatorn och patienten, summerar Jaakko.

 

Varför inte gå med?

Att gå med i Stamcellsregistret är enligt Jaakko “det absolut enklaste sättet att rädda ett liv”.  På hematologiska avdelningen där stamcellerna insamlades såg Jaakko blodcancerpatienter, och han var kanske med och hjälpte någon av dem att tillfriskna.

- Om man bara själv är frisk kräver det inga livsstilsförändringar heller.  Jag tänker som så, att om man själv har det ganska bra, så har man kapacitet att hjälpa andra - särskilt när det är så här lätt!

 

Ursprunglig text och bild: Iira Hartikainen


 

Publicerat 2017