Sök Menu

Kaneli donerar blod tillsammans med sin ägare

I Anu Rostis familj donerar även katten Kaneli blod. Det senaste uppdraget kom i sommarhettan då en annan katt hade ramlat ut genom fönstret och skadat sig. Blodcentrifugerna på Universitetets djursjukhus har mottagits som gåva från Blodtjänst.

En ledig fredag i augusti fick djurskötare Anu Rosti ett telefonsamtal från sin arbetsplats på djurkliniken. Katten Kaneli behövdes som bloddonator så snart som möjligt.

– En typisk händelse i sommarhettan, alltså en fallolycka genom öppet fönster, suckar Anu.

För Kaneli betydde det snabbfasta och en resa till Universitetets djursjukhus i Vik. Katters bloddonationer sker under lätt sövning och därför är det bra om magsäcken är så tom som möjligt.

Blodet tas med spruta från halsblodådern till en blodpåse. Mängden beror på djurets vikt, hankatten Kaneli på sex kilo donerade lite drygt en halv deciliter. Efter donationen får djuret intravenös vätsketillförsel. När katthjälten har vaknat får den njuta av energirika smakbitar.

– Allt har alltid gått bra och jag har inte märkt någon skillnad i kattens hälsa efter donation. Men vi åker inte så ofta som vi skulle kunna eftersom det ju ändå är lite stressigt för katten, hur lugn den än är, säger Anu.

Med Blodtjänsts utrustning

Universitetets djursjukhus är pionjär inom blodbankverksamhet för djur. Hundar, hästar och katter har alla sina egna donatorer. Idag har vissa privata kliniker också en småskalig blodbankverksamhet.

För ungefär tio år sedan grundades blodgivarregistret för katter där det nu finns ca tjugo katter som har hittats exempelvis via rasorganisationer och sociala medier. Ofta tar ägarna också kontakt med djursjukhuset efter att ha hört om verksamheten.

– Jag var ansvarig skötare för katternas blodbank när jag skaffade mig egna husdjur, och det var självklart att om de uppfyller vikt- och andra kriterier så anmäler jag dem till registret. Den andra katten Joey visade sig dock stressa lätt, så jag har inte använt honom som donator, säger Anu.

Blodtjänst har under åren skänkt sin gamla blodcentrifugutrustning till djursjukhuset. Katternas helblod separeras i röda blodkroppar och plasma. Ibland används blodet också som  helblod. En kattpatient kan behöva blodprodukter exempelvis efter att ha förlorat blod på grund av skada, en allvarlig infektion eller efter ett huggormsbett, eller vid anemi på grund av sjukdom.

– Vi försöker alltid att hjälpa, och i allmänhet hjälper blodprodukterna husdjuret att må bättre, åtminstone ett tag, säger Anu.

För människors och djurs bästa

Kanelis ägare är själv en regelbunden blodgivare. Hennes förebild var pappa, som hann donera över 150 gånger. Anu är också utbildad närvårdare och hon har deltagit i FRK: s första hjälpen-grupper. De inspirerade henne att fördjupa närvårdarstudierna – nu studerar Anu till akutvårdare på grundnivå vid sidan av arbetet på djursjukhuset.

– Jag har alltid tyckt om att delta i frivillig verksamhet, och när världsbilden fördjupas med åldern så vill jag ge både djur och människor första hjälpen i nödsituationer.

Kaneli är redan åtta år, så han går snart i väl förtjänad pension. Anu fortsätter dock i sin fars fotspår.

– Jag vet inte om jag som kvinna når upp till samma siffror, men det är något att sträva efter!