Sök Menu

Anu lockar också andra med

Anu Mäki-Latvala från Jyväskylä är känd för att också locka sina kompisar till att ge blod. Ofta har hon haft en ny blodgivare med sig till blodgivningen.

 

Anu har gett bod allt sedan reglerna tillät det. Nu har det redan gått 15 år sedan 18-årsdagen och hon har gett blod 24 gånger.

– Blodgivningen har på sätt och vis blivit en levnadsvana och det ska vara verkligt goda skäl för att få mig att sluta med det. För mig är det liksom en medborgerlig plikt. Framför allt för att jag inte behöver försaka någonting, och för att jag kan hjälpa andra. En vacker dag kan jag ju själv behöva blod, funderar Anu.

Innan Anu ens hinner lämna blodgivningen, antecknar hon redan nästa lämpliga datum för blodgivning i sin kalender.

Anu har inte alltid bott på en ort där det funnits en blodtjänstbyrå, och ibland har hon fått sätta alla klutar till för att hitta en blodgivning.

– Då jag var yngre flyttade jag ofta och då märkte jag att blodgivningarna låg ganska tätt. Då jag bodde i Sodankylä, gick jag till garnisonen för att ge blod, minns Anu.

Nu har Anu, som ursprungligen är österbottning, redan bott ett tiotal år i Jyväskylä. Till yrket är hon församlingens ungdomsmusiker. Till hobbyerna hör, förutom en god vardag också rock- och swing -pardans.

Kompisarna med!

Anu tycker det är viktigt att locka nya blodgivare till blodgivning. I ett skede hade hon som sitt mål, att varje gång hon gav blod, ha en ny vän med sig.

– Nu har jag gått igenom alla mina vänner så noggrant, att jag har blivit tvungen att ge avkall på principen. Men oftast har jag någon kompis med mig, säger Anu med ett skratt.

För Anu är blodgivningen också ett trevligt sätt att träffa vänner och bekanta. Man kan växla några ord över en kopp kaffe, samtidigt som man gör någonting gott. Tröskeln för att ge blod är låg och det gör inget fast man ångra sig i sista stund.

– Blodtjänsts personal har stor förståelse. Om en blodgivare av någon anledning ångrar sig, eller om man av någon annan anledning inte kan ge blod, finns det inget som hindrar att man ändå dricker en kopp kaffe.

Nya blodgivare behövs

Anu har försökt locka med nya blodgivare, bland annat via Facebook och så att säga öga mot öga.

– Många har varit nöjda och sagt, att ”jag har redan en längre tid tänkt gå”. En del har också inspirerats att på nytt ge blod efter en längre paus, förklarar Anu.

Anu har inte hållit koll på hur många kompisar hon har lockat med. Hennes eget motiv för att ge blod är, att vem som helst kan när som helst behöva blod.

– Man kanske inte alltid tycker att det berör en särskilt mycket, men när man riktigt tänker efter, så känner an antagligen någon som någon gång har behövt blod. Det går ju heller inte att framställa konstgjort blod, så allt blod som används på sjukhusen, härstammar från någon blodgivare.

Hela blodtjänstverksamheten är beroende av frivilliga blodgivare och nya blodgivare behövs hela tiden.

– Att ge blod är ett obetydligt besvär. Många andra sätt att hjälpa kräver en betydligt större insats, både i tid och i pengar räknat, tänker Anu.

Text: Minna Kalajoki / Mediafocus
Foto: Petteri Kivimäki

 

Publicerat 2015