Sök Menu

Blodgivning och järn – bra för givaren att veta

2018-10-19 16:30

Den senaste tiden har det på olika forum varit mycket diskussioner om järnbrist och speciellt om ferritin. Efter blodgivning sjunker alltid hemoglobinnivån och järndepån tillfälligt. De som donerar blod ofta samt kvinnor i fertil ålder är kända riskgrupper för järnbrist. Därför delar Blodtjänst ut järntabletter till riskgrupperna för att kompensera järnet som går förlorat genom blodgivningen, och intervallen mellan donationerna är olika för män och kvinnor.

​Hemoglobin är den del av de röda blodkropparna i blodet som transporterar syre från lungorna till kroppens alla delar. Hemoglobinets förmåga att transportera syre beror på järnnivån i det. Varje person har sin egen individuella hemoglobinhalt i blodet.

Blodgivning minskar hemoglobinet i genomsnitt med 10–15 enheter och den påverkar alltid även järndepåerna. Om hemoglobinet sjunker under referensvärdena som är 117 g/l för kvinnor och 134 g/l för män, talar man om anemi. Hos blodgivare ska hemoglobinvärdet vara högre än referensvärdena, hos kvinnor minst 125 g/l och hos män minst 135 g/l. Detta säkerställer att hemoglobinet inte ens tillfälligt blir ohälsosamt lågt. År 2017 var hemoglobinet under gränsvärdet hos 5,4 procent av kvinnorna som ville bli blodgivare och hos 2,1 procent av männen.

Man talar om anemi när hemoglobinet sjunker under referensvärdet. Anemi är en sjukdom vars vanligaste orsak är järnbrist. Då är kroppens järnlager inte tillräckligt stort och kroppen kan inte producera tillräckligt med hemoglobin. Ibland kan järnlagret vara lågt fast någon anemi ännu inte har utvecklats. Lindrig järnbrist som ännu inte orsakar nedgång i hemoglobinnivån kan medföra symtom som trötthet och försämrad prestationsförmåga. Järnbrist kan också försvaga kroppens motståndskraft mot inflammationer.

Som en indikator på järnlagret kan man använda exempelvis ferritin som mäts i venöst blod, men det är bara en beståndsdel bland kroppens många faktorer för järnbalansen. Alla komponenter och mekanismer som reglerar järnets ämnesomsättning är ännu inte helt kända.

Omfattande järn- och hälsoundersökning på finländskt material

Blodtjänst gör som bäst vetenskaplig undersökning av blodgivningens inverkan på givarnas järnbalans och hälsa. Genom det finländska undersökningsmaterialet i undersökningen FIN Donor 10 000 utreder man vilka mätningar och åtgärder som lämpar sig bäst för omsorg om hälsan hos finländska blodgivare.

– Runt om i världen finns det många olika sätt att genomföra blodgivning, och samma modell fungerar inte nödvändigtvis överallt, påpekar Johanna Castrén, ansvarig läkare på Blodtjänst.

På Blodtjänst har man i samband med hälsoundersökningen FIN Donor 10 000 mätt blodgivarnas ferritin- och transferrinreceptorvärden, men i Finland har man aldrig rutinmässigt specificerat ferritin i samband med blodgivning. Det finns många orsaker till det.

– Mätning av ferritin nämns inte i bestämmelserna som reglerar blodgivning, men det finns tydliga krav vad gäller givarens hemoglobinnivå. Den nationella och internationella diskussionen pågår om vad som är passande referensvärden för ferritin och det finns ingen utbredd konsensus. Dessutom är man internationellt ännu inte säkra på vilken indikator för järnbalansen eller vilket laboratorietest som skulle vara mest lämpligt i blodgivningsverksamheten, säger Castrén.

Mätning av ferritin kan heller inte göras som s.k. direkttest, dvs. att resultatet kan fås direkt före blodgivningen som med hemoglobin.

Det lönar sig att äta järntabletterna

Järn är kroppens byggämne som liksom de röda blodkropparnas hemoglobin behövs bl.a. i musklerna och i enzymerna som reglerar kroppens funktioner. Järn lagras i benmärgen och levern. De individuella variationerna i järnlagren är stora och järnlagret hos män är i genomsnitt tredubbelt jämfört med järnlagret hos kvinnor.

Järn som går förlorat i samband med blodgivning ersätts hos en frisk människa inom en individuell tidsperiod. Den kortaste intervallen för blodgivning får för män vara 61 dygn och för kvinnor 91 dygn. Enligt tidigare undersökningar ersätter järnet i en mångsidig kost det förlorade järnet inom ca fem månader. Det finns dock stor variation i dessa tidsberäkningar och de beror på andra faktorer som inverkar på järnbalansen, exempelvis menstruationsblödningar hos kvinnor. Om man donerar blod regelbundet klarar kroppen inte nödvändigtvis av att kompensera det förlorade järnet med järn från kosten.

– Detta fenomen har konstaterats speciellt hos kvinnor i fertil ålder. Därför rekommenderar vi att kvinnor under 50 år donerar blod högst en eller två gånger per år, säger Castrén.

Bra järnkällor är blod-, lever- och köttprodukter. Bra järnkällor för vegetarianer är bl.a. linser, bönor, soja, alger samt vete- och rågkli. För vegetarianer och personer som har specialkost kan dock järnintaget uteslutande från kosten bli för litet. Man kan förbättra upptaget av järn genom att använda C-vitaminrika produkter i kosten såsom citrusfrukter eller juice. Vid järnbrist ökar upptaget av järn från kosten.

Utöver tillräckligt långa intervaller försöker man förebygga järnbrist på grund av blodgivning genom att dela ut järntillskott till riskgrupperna i samband med donationen.

– Vi erbjuder järntabletter till kvinnor under 50 år samt till alla dem som donerade blod för under fyra månader sedan, oberoende av kön. De bör alltid ätas vare sig hemoglobinet är lågt eller inte, eftersom järntillskottet ersätter järnet som gått förlorat i blodgivningen. Om du använder någon medicin, ta inte den samtidigt med järnpreparatet eftersom järnet påverkar upptaget av många läkemedel, råder Castrén.

Järnet som finns i kosten och i järnpreparaten hindrar inte upptaget av varandra, så därför är det bra för blodgivare att äta både järnpreparat och järnrika livsmedel.

Fler resultat från järnundersökningen utlovas

Järnundersökningen FIN Donor 10 000 påbörjades år 2015. De första resultaten som publicerats som kongresspresentationer visar att ungefär var tionde (11%) av dem som vill vara blodgivare har järnbrist. Gränsen för blodbrist var i undersökningen samma värde som andra europeiska blodgivarundersökningar har använt (15 ug/l). Enligt förfrågan bland informanterna om hälsa och levnadssätt bedömer dessa personer sin hälsa som lika bra som andra blodgivare och de lider inte av trötthet dagtid mer än andra.

– Vi vet att järnbrist i sig är ett mycket vanligt fenomen och dess betydelse för blodgivare som upplever sig som friska kräver mycket mer forskning, berättar Castrén.

Analysen av resultaten från undersökningen FIN Donor fortsätter och följande vetenskapliga artiklar i ämnet publiceras troligen ännu under pågående år. Blodgivarnas välbefinnande är mycket viktigt för Blodtjänst.

– Blodtjänst arbetar genom att undersöka och utveckla blodgivning med hjälp av kunskap som grundas på fakta. För närvarande utreder vi hur vi mer effektivt och inriktat skulle kunna förutse och förebygga risken för järnbrist hos blodgivare. I Finland har man i över 70 år donerat blod till förmån för patienter, och för den nationella blodtillgången är det viktigt att detta frivilliga hjälparbete även i fortsättningen är aktivt, med respekt för blodgivaren och dennes hälsa.