BLODGIVNINGEN VAR SAMI GARAMS "MANDOMSPROV"

Den från TV-rutan kända kocken tackar för sitt eget liv genom att ge blod. han började ge blod omedelbart då han fyllde 18.

Sami Garam kommer susande på sin cykel till Salutorget i Helsingfors exakt på minuten den avtalade tiden. Garam är känd TV-kock, författare och aktiv blodgivare.

Han slår sig ner på soffan i caféet i utkanten av torget och minns att han gav blod för första gången genast då det var möjligt.

– Undrar om det inte rentav var samma dag som jag fyllde 18.

Blodgivningen var ett liknande mandomsprov som det att man måste sätta sig bakom ratten genast då man fått sitt körkort, eller att man måste sätta sig i baren genast då åldern är inne, förklarar Garam.

– Numera ger jag för det mesta blod då andan faller på. Det kan hända att det regnar och jag känner på mig att jag vill ha en kopp kaffe: Då hoppar jag på cykeln och åker iväg till blodtjänstbyrån.

Blodgivningen är också ett sätt för Garam att tacka för sitt eget liv. Som åttaåring insjuknade han i en livsfarlig blodförgiftning och tillfrisknade från sjukdomen med blodprodukternas hjälp.

”Ottaa snadisti elbaa Veripalvelus”

Sami Garam är infödd helsingforsare och han har bland annat gjort sig känd för sina kunskaper i stadislang. Han har översatt bland annat Kalle Anka, Asterix och Alexis Kivis produktion till stadislang. Därför är det naturligt att fråga: Hur säger man på äkta finsk Helsingforsslang att alla borde ge blod? Garam funderar en stund och säger sedan på klingande slang:

– Kun ottaa snadisti elbaa Veripalvelus, vetää sen jälkeen tsufee naamariin ja skruudaa smörgarin, niin tulee nasta fiilis.

Eller översatt till mer begriplig svenska: Om man tar det lugnt en stund på blodtjänstbyrån, dricker kaffe och äter en smörgås, så känns det riktigt bra.

– Blod är blude på slang, men för blodgivning finns inget motsvarande slanguttryck. Kanske man kunde säga ”luovutta bludea”, ge blude. Ibland vrider man nästan med våld ihop slanguttryck av det mesta, säger Garam.
Viktigare än kaffet och smörgåsen är ändå hjälpandet. Det är därför han ger blod.

– Det bästa är att jag kanske räddar någon annans liv. Jag behöver inte ens veta vem jag räddar, säger Garam.

Blodsband till Ungern

Via sin far har Sami Garam fått litet ungerskt blod i arv. Fadern flyttade till Finland som tvååring och talade finska som sitt modersmål, varför anknytningen till Ungern inte var särskilt påtaglig i Samis barndomshem. Dock spelades chack ivrigare än normalt.

– Kanske min temperamentsfullhet och min öppenhet är ett arv från pappa. Min mors släkt kommer från Karelen, så det gick livat till i konstnärsfamiljen.
Garams far är den kände cellisten Kàroly Garam och hans mor är författare. Familjen bodde ett halvt år i Ungern då Sami var sjuy år. Pojken lärde sig dock aldrig tala ungerska.

Strax före jul reser TV-kocken iväg till Ungern för att spela in pilotavsnittet till sin nya TV-serie. Vi kan vänta oss ett matprogram kryddat med reseskildringar, där Garam söker sina egna rötter samtidigt som han gör oss bekanta med den ungerska matkulturen. Serien spelas in på engelska och den kommer att marknadsföras internationellt då den blir färdig.

– Den ungerska maten bygger på samma smaksensationer som jag använder i mitt arbete. Basingredienserna är paprika, tomat och vitlök. Jag undviker onödigt småpetande i matlagningen. Jag kallar det för det lantliga stadsköket, förklarar Garam.

TV-kock av en slump

Garam började göra TV-program av en ren slump. Det började i början av årtusendet. Han arbetade som kock och köksmästare på olika restauranger innan han hittade på att översätta Kalle Anka till Helsingforsslang. Den munviga kocken som pratade slang ombads först att göra matprogram i radion och därifrån gick vägen till TV:n.

Nu senast har Garam blivit känd via grillprogrammet Lihansyöjät (köttätarna) och han har lagat mat också i det finska morgonprogrammet Huomenta Suomi.

– En 14-årig tjej på Facebook frågade för en tid sedan av mig hur man blir TV-kock. Mitt svar löd att det inte finns några genvägar utan man måste bara jobba, berättar Garam.

På fritiden är TV-kocken en aktiv motionerare och han löper också maraton. Om det senare vittnar de fem tatuerade nummerserierna på hans vader: maratonresultat. Nästa vår planerar han att löpa maraton i Barcelona. En sjätte nummerserie på vaden är således att vänta.

– Måste gå och ge blod innan jag åker till Barcelona. Efter tatueringen måste man ju hålla ett uppehåll på fyra månader innan man återigen kan ge blod, säger Garam.

Läs också Sami Garams kolumn i blodgivarnas tidning ABO, som utkommer i januari.

Text: Aleksi Kolehmainen/Mediafocus
Foto: Jyrki Komulainen

En snabbt tillredd minskinka med tillbehör

Sami Garam firar julen i stan i lugn och ro tillsammans med familjen. På julbordet finns det naturligtvis skinka med tillhörande sås. Nedanstående recept rekommenderas för människor som längtar efter en julskinka men inte vill köpa en hel skinka.

Miniskinkan:
griskassler
skorpmjöl (ströbröd)
senap
potatis
kålrot
morot
smör
2 – 3 olika slags färska örter

Bryn köttet på alla sidor i smör i en het stekpanna. Krydda med salt och peppar och lägg sedan köttet till en ugnspanna. Stick stektermometern i köttet.

Skär potatisen, morötterna och kålroten i bitar och grädda tillsammans med köttet i samma ugnspanna. Krydda också rotsakerna, till exempel med timjan.

Grädda i ugn på 150 grader, tills stektermometern visar 75 grader. Låt steken vila en stund och griljera sedan skinkan med senap och en blandning av skorpmjöl och örter.

Ställ skinkan i het ugn och låt ytan bli krispig och få en vacker färg. Samtidigt värms också rotsakerna upp på nytt.

Servera med senapssås, ärter och plommon.

Senapssåsen:
2 dl grädde
1 dl steksky från griskasslern
4 cl Cognac
4 msk senap

Koka upp cognacen och senapen och häll över grädden och stekskyn. Koka tills såsen har reducerat och tjocknat en aning. Man kan också reda såsen efter behov med till exempel stärkelsemjöl eller potatismjöl.